| Släktens trolige stamfar Jöns Swensson Kielbergh |
| All släktforskning förirrar sig förr eller senare i antaganden – och ord, som ”möjligen”, ”sannolikt” och ”troligen” – blir alltmer frekventa i texterna. Det gäller naturligtvis även släkten Kjellberg, men tack vare Carl C:son Kjellbergs omfattande genealogiska arbete, som till stora delar ligger till grund för denna krönika, är tidpunkten för dylika antaganden förflyttad långt tillbaka i historien. Släktens med säkerhet äldste kände stamfar var Jöns Swensson Kielbergh. Hans födelsetid och – ort är okända, även om vi med stor sannolikhet kan anta att han föddes i Kjellstorp i Broby socken i numera Kinnefjärdings härad. Jöns ungdomsår har vi inga uppgifter om. Det är först 1684 han dyker upp som gårdsskrivare på Marieholm. Landshövdingen Per Örneclou, som 1683 tillträdde Skaraborgs län, påbörjade vid denna tid stora om- och nybyggnadsarbeten på residenset Marieholm och enligt en bevarad avskrift från 1684 har gårdsskrivaren Jöns Kiälberg attesterat avlöningslistor och undertecknat kvittenser avseende arbetena på residenset. Säkert vet vi dock att han 1687 blev byggningsskrivare på Läckö. Han fick samtidigt Berg Bengt Håkansgården som boställe. I mantalslängderna, som saknas för åren 1688 – 90 , återfinns han visserligen först 1691 under Berg, men dels hade han redan 27 november 1688 enligt Kållands dombok en tvist med åbona på gården, dels anges i domboken 5 augusti 1690 i samband med att han till häradsrätten inlämnade en ”husesynslista uppå cronohemmanet Bergh ett helt hemman som honom anslaget på löns afräkning”, att Olof Andersson bebott ena halva gården ”3 år för skatt och ett år halfwat” åt byggningsskrivaren Kjellberg, medan den andra hälften brukats av Per Svensson ”4år för skatt och två till halfwat”. Vi kan därför utgå från, att han bosatte sig på Berg när han tillträdde tjänsten på Läckö. Sverige stod vid denna tid under Karl XI förmyndarregering. Aldrig senare har adelns och de besuttnas privilegier varit större i Sverige. Enorma rikedomar skapades och ofta omsattes dessa i palats och slott. Rikedomen tog sig då, precis som nu, ofta groteska former bland en del personer, men man skall i det sammanhanget komma ihåg, att den också bar med sig ett visst välstånd till regioner och orter som annars aldrig skulle komma i åtnjutande av den. Kålland i Västergötland, där ju Läckö ligger, var i hög grad ett sådant område. Läckös herre, Magnus Gabriel de la Gardie var ledare av förmyndarregeringen, blev av någon ”underlig anledning” enormt rik och sin tids superkändis. Det var till denna miljö Jöns anlände när han flyttade från Mariestad. När han kom till Läckö träffade han sin blivande hustru Catharina Waldon som var dotter till trädgårdsmästaren på Läckö Daniel Ersson Waldon och hans hustru Bengta (?) Windruf. Mäster Waldon hade flyttat till Läckö från Stockholm eftersom Magnus Gabriel ville ha honom med. Han var Stockholms ”hippaste” trädgårdsmästare. Duktig helt säkert och därmed reserverad för noblessen. Bröllopet mellan Jöns och Catharina stod den 24 maj 1688 i Otterstad. Äktenskapet kom att se tre söner födas – Sven, Daniel och Johan. En liten pikant anmärkning i det sammanhanget är att den äldste sonen, Sven, föddes redan den 8 september varför Jöns enligt kyrkoräkenskaperna för 1689 fick böta 6 daler kopparmynt för ”deth han hade otidigt sängalag”. Så kunde det gå och så sker ju titt som tätt. Mycket tyder dock på att Jöns och Catharina levde lyckliga tillsammans och det gick ju som man brukar säga bra för pojkarna utom då möjligen för Daniel som gick bort som ganska ung. Man vet inte riktigt när eftersom dödboken för Otterstad saknas 1708 – 1721. Med dagens språkbruk kan man säga att Jöns år 1719 ”köpte loss” Berg Bengt Håkansgården. Hemmanets ägor hade undersökts vid lagmanstinget och befunnits ha ”ringa utsäde allena till ½ tunna råg och 4 ½ tunna vete och blandkorn samt havre i trädejord, varandes jordmånen ler- och strittjord och ängen dymaer, kärr och mossar och kan giva 23 stackar hö årligen, något fiske i Vänern, skog till vedbrand och nödtorftigt mulbete, varför lagmansrätten värderat skatterättigheten till 80 dr smt.” Åren 1701 – 15 undertecknade Jöns Otterstads och Senätes församlingars kyrkoräkenskaper, vilket väl får anses innebära, att han varit en betrodd man i socknen. Jöns gick bort 1733, den andra dagen i vårmånaden april. Riktigt hur gammal han blev vet vi inte säkert. Anteckningen i Otterstads kyrkbok under detta datum ”byggningsskrivaren Jöns Kiellberg död, och begrafven d. 8 Ejusdem, var 62 åhr gamel och fört et ärbart leverne”, kan knappast vara riktig, eftersom det skulle innebära att han skulle varit såväl byggningsskrivare som gift redan vi 17 års ålder. |
